Hallå kära läsare här kommer en liten rapport från mitt sportlov.

En abnormt stor del av lovet har spenderats med att utöva den tämligen graciösa sporten kallad sovrumsgolf.

För er som inte vet hur denna fantastiska sport utövas så kommer reglerna här.

Regler för sovrumsgolf

// Varje spelare skall ta med sig egen utrustning, vanligtvis en klubba och två bollar.

Spel på banan måste godkännas av ägaren till hålet.

Till skillnad från utomhusgolf skall man försöka få klubban i hålet och ha bollarna utanför.

För så effektivt spel som möjligt bör klubban ha ett styvt skaft. Banägaren förbehåller sig rätten att undersöka skaftets styvhet innan spelet börjar.

Banägaren har rätt att begränsa klubbans längd för att undvika skador i hålet.

Poängen med spelet är att stöta så många gånger som möjligt tills banägaren är nöjd och spelet fullbordat. Misslyckats man med detta kan man nekas tillstånd att spela på banan igen.

Det anses som dåligt uppförande att spela hålet direkt när man kommit till banan. De mer rutinerade spelarna tar tid på sig att beundra banan, med speciell uppmärksamhet på välformade bunkrar.

Spelare varnas att nämna andra banor de spelat på eller regelbundet spelar på, för ägaren till den aktuella banan. Uppretade banägare har av denna anledning skadat spelarens utrustning.

Spelare uppmanas att ha ordentliga regnkläder tillhanda för alla eventualiteters skull.

Spelare bör försäkra sig om att deras match är ordentligt inbokad, speciellt när ny bana spelas
för första gången. Tidigare spelare har blivit irriterade när de upptäckt att någon annan spelar på den bana som de betraktar som sin egen.

Spelare bör inte förutse att banan alltid är tillgänglig för spel. Vissa spelare känner sig besvärade när de upptäcker att banan tillfälligt är under reparation. Spelare råds att vara extra taktfulla i denna situation. Mer avancerade spelare finner alternativa spelsätt när så är fallet.

Spelare råds att anhålla om banägarens tillstånd innan han försöker sig på det bakre nionde hålet.

Långsamt spel uppmuntras, men spelare bör vara beredd på att fortsätta i snabbare takt, åtminstonde temporärt om banägaren så önskar.

Det uppfattas som en enastående prestation att spela på samma hål flera gånger under en match. //

Om ni ej prövat på denna busiga sport så råder jag er att göra detta snarast, det är förövrigt en av mina favoritsporter (vid sidan av orientering och bågskytte).

Nej vänner nu skall jag fortsätta masturbera och gå igenom alla fantastiska academy awards-vinnare.
På återseende.
 

Ett desperat försök, flera krökta beslut. Hjältemod, var finns det?

Dagen har spenderats hos Karl-Erik tillsammans med Vilsta-Jakob. Busgrabbar det där.
Vi har lagat lapskojs och lapat i oss, gnidit kön och sjungit karaoke samt lyssnat till tämligen bra svensk musik från 80-talseran.

Vi saknar Rally-Roffe som åkt en vecka till Thailand för att studera det tämligen intressanta fenomenet kallat Ping-pong show, men vi förstår honom och önskar honom en lustfylld euforisk resa.

Vilsta-Jakob sitter för nuvarande på motionscykeln och trampar för glatta livet men snart är det min tur, man måste ju komma i form till vårorienteringsstarten.

Vi busgrabbar har idag haft tämligen vilda diskussioner och spekulationer om att orienterare skulle vara naturligt välutrustade, något som vi sett prov på alltför många gånger i diverse omklädningsrum för att inte tala om oss själva.
Någon annan som upptäckt detta fenomen?

Nu är det strax min tur att inta motionscykeln och observera Vilsta-Jakobs tämligen erotiska stretchingpass, sedan väntar ett badkar för tre, fyllt med badsalt givetvis. På återseende gott folk!

P.s Vilsta-Jakob som motionerar, observera de sexiga vaderna

Dagen som passerat har från och till varit produktiv. Jag har större delen av dagen spatserat runt i mitt habitat onanerandes med knäckebröd i skorna djupt insjunken i världens viktiga frågor. Plågande känslor blandat med euforiskt befriande är vad kroppen och sinnet kännt.

Vad gör det egentligen för skillnad att jag går omkring funderandes på dessa angelägenheter, kan jag egentligen göra något? Åstadkomma något? Känns som jag bara klappar vinden.

Konflikter och tvister med andra, runt andra, mellan andra är sådant som genomsyrar dagen, ska det vara så? Behövs det verkligen? Har nog konflikter med mig själv och mitt inre, något som min psykolog Kent-claes är i stor vetskap om. Men behöver jag verkligen ha dessa? Var kommer dem ifrån, är det hjärnspöken jag hittar på själv? Klipska små monster som bosatt sig strax söder om min talamus där de ivrigt inmundigar hjärnsubstans samt signaler och spiller sin säd på de mest opassande platser. Nej nu får det vara nog, skall samtala med Kent-Claes om möjliga lösningar på detta problem, sådana som åker in och inte ut.

Men är Kent-Claes en brandman, eller utger han sig bara för att vara en?
Med den vetskap jag har idag känner jag att det i min omgivningen existerar alltför många individer som endast utger sig för att vara brandmän, men det är inte vatten som kommer ur deras slangar. Dessa individer har någon gång varit äkta brandmän men har under senare tid klivit in i spegeln och ut har trätt en annan personliget, ett mörkt alter-ego där individens forna egenskaper kvävts och bensinen får andas fritt.

Hur bekämpar man bensin?



PS. Jag har slut på knäckebröd