Ja mina vänner, livet är fortfarande mörkt men det ser ut att gå mot bättre tider. Roffe har bett om ursäkt för att han hade sönder den tredje strängen på min balalajka, så nu är den fadäsen förhoppningsvis glömd.

Jag känner mig dock fortfarande sittandes på nålar i den där kalla sitsen där alla iaktar och dömer mig, vill mig något, kräver. Jag trivs inte. jag trivs inte alls. Det är väldigt mycket nu med orienteringsklubben och allt. De mörka tonerna från den Azerbaijanska schlagern ljuder i bakgrunden, lite tröst finns att söka i alla fall.

Sådär, nu är strängen på balalajkan utbytt och jag känner hur det kliar i fingrarna, har i dagarna som gått spanat in ett antal rap-låtar, främst Serbiska och Azerbaijanska, som jag skall lära mig på det tämligen magnifika, nästan magiska instrumentet kallat balalajka. Ni får ha det så bra allihopa, nu ska tankarna, känslorna och ackorden flöda!