Allt är jobbigt just nu. Det goda vädret lyckas inte ens föra mig på några roliga tankar.
Det är riktigt jobbigt just nu. Jag känner mig våldtagen av mina egna tankar, allt känns som en mörk Azerbaijansk schlager.

UNDRAR BARA VARFÖR!!!!

Jag minns på mellanstadiet då jag blev konfronterad av min bästis. Han såg på mig med anklagande, stora ögon, med armarna i kors, uppmanande. Han förväntade sig något av mig.

Vad förväntar sig alla? SKA JAG STÄLLA UPP HELA TIDEN?
Man måste kunna ge och ta Roffe okej??

Pallar inte skriva mer nu jag mår inge bra, vet inte om jag orkar med när allt jag gör bara blir fel.